Mitt liv har haft sig en rejäl svacka speciellt sen i vintras, men det som hände i vintras började gro redan långt innan.
Jag tror att någon verkligen vill pröva mig och det rejält!
Tror det var (kommer inte ihåg exakt när) hösten 2013 som jag fick veta att min älskade stora syster hade fått cancer i livmodern. Hon påbörjade strax efter detta sin behandling mot detta. Hon kämpade varje tillfälle mot illamående, trötthet mm. Men hon kämpade och höll huvudet högt! Det blev en lite udda höst och vår då man inte alltid kunde delta på alla kalas om barnen var sjuka eller så för man ville inte riskera att hon skulle dra på sig infektioner.
Sommaren 2014 blev hon klar med sina behandlingar och hade börjat jobba igen.
Men då kommer nästa bakslag som fick mig att inse att jag måste snart göra något åt situationen hemma. Barnen frågade mig varför inte jag och deras pappa inte bara gör slut då vi bara bråkar hela tiden. Vi var i Stockholm jag o barnen på semester och vi satt och pratade en hel del och det visade sig att barnen mår riktigt illa av att jag och deras pappa bråkar så mycket som vi gör. Hela hösten hade vi "diskussioner" (enligt mig bråk) fram och tillbaka jag o deras pappa.
Hösten innefattade visserligen en toppen upplevelse i form av en spa-weekend med mina syskon. Denna helgen kommer alltid att finnas som en glädjande och uppiggande minne att ta fram jobbiga dagar.
Sen kom vintern...
5/12 fick jag veta att min syster pga smärtor i buken fått åka till Alingsås för koll.
6/12 Kraschade min jobbdator och jag tappade 6 månaders arbete samt att min syster blev inlagd på SÄS på gynkliniken.
Några dagar senare ringer min mamma och berättar att tarmen på min syster sprack och att hon blivit akut opererad. Plus att cancern var tillbaka, på allvar...
12/12 åkte jag, min dotter och min mamma och hälsade på min syster som såg relativt pigg ut när vi kom, men ack vad liten hon såg ut i sjukhussängen.
Jag lovar denna julen kändes rejält konstig, ingen syster med men dock alla andra och vi gjorde allt vi kunde för att det skulle bli en så normal julafton som möjligt.
Den 6/1-2015 åkte jag, min andra syster, min bror och min systerdotter till SÄS för att hälsa på L, vilken kväll det blev!! Vi hade så kul vi pratade och skojade om allt möjligt. Gjorde planer för framtiden osv.. L var så pigg och glad och min systerdotter var överlycklig över att se sin mamma så pigg. Vi var helt lyriska i bilen hem hela gänget.
Sen kommer samtalet man inte vill ha. Min syster M ringer mig på torsdagen den 8/1 och säger vi måste åka till SÄS, hämtar du upp mig på vägen! Vilket jag gjorde. Då var L riktigt dålig. Men hon piggnade till senare på kvällen. För att sen dala ner rejält igen på fredag morgon. Sen vid 14-tiden på fredagen var hon "pigg och alert" en stund igen.
Natten mellan fredag och lördag ( på lördags sidan) somnade hon in. Min älskade och saknade stora syster. <3
Sen på morgonkvisten när vi alla är samlade så får jag en jättefin bild på min syster av min ena systerdotter och när jag sitter och tittar på denna bilden så får jag bara en känsla som säger mig att L vill att jag och barnen skall må bra och att jag måste ta tag i min situation hemma.
Söndagen efter begravningen så ber jag om skilsmässa. En ny jobbig period dyker nu upp, i form av rensa och justera här hemma för att få klart huset till försäljningen. J hjälpte till med att måla om våran dotters rum, sen gjorde han inget förrän vi två dagar innan fotograferingen då vi körde en massa skräp till tippen.
Huset såldes innan visning och nu börjar nästa period. Packning. J flyttade ut i April så packningen av våra gemensamma saker har nu legat på mig helt. Jag har sorterat upp och delat upp bohaget.
Som om inte detta var nog så fick jag en spricka i glaset på min bil och punka inom loppet av en vecka...
Tvättmaskinen slutade funka... (Dock enkelt åtgärdat)
Byråerna rasar den ena efter den andre...
Jag får inget lån pga datahaveriet och utebliven inkomst pga det. Siktar in mig på hyreslägenhet, men fick igår veta att ena bostadsbolaget är skeptiska att ha mig som hyresgäst då min kreditupplysning visar på en dålig inkomst då jag förra året inte plockade ut så jätte mycket lön för det behövdes inte då vi hade två inkomster i hemmet...
Så ja.... Här är jag en kvinna på 39 som troligen kommer få bo hos sina föräldrar med sina tre barn under lång tid då troligen inget bostadsbolag vill ha henne som hyresgäst... Alla bostadsbolag kolla ju kreditupplysningen.
I allt detta negativa försöker jag verkligen att hitta dom positiva delarna och vara tacksam för dom.
Det är inte lätt, men jag är evigt tacksam att jag och barnen är friska och mår under omständigheterna bra.
